Kamila

Helvete..
jag är bra på det här med att misslyckas totalt..
yey. allt jag ska göra, och ser fram imot, det blir aldrig av.. yey..

Va fan.. har någon nått emot mig? typ gud? eller nån måste ju ha det.. för i helvete, alltid jag, där jag är med, går det åt hell..

Jag ksulle på två th konserter, en i dortmund, och en i stockholm.
Åkte till dortmund, var där i 4 dagar, fick åka hem för koserten blev inställd.
likaså sverige konserten.

MEn nytt hopp, det kommer ju komma nya datum, o en konsert i frankfurt, kul.
eh, frankfurt är ett rykte- kommer troligen inte bli av, då de skär ner på sin turné.
och trot eller ej, nemen se, de struntar i sverige, vilken suprise...

Va fan, klart de ska ta det lungt efter bills operation och allt... men vad är det då för nyta med o ha typ 15 konserter i fucking USA! där de knappt är stora.. va fan, här finns massa fans, här tog biljetterna slut på typ 10 min! ringer inte det några klockor eller?
fan

hmm, ingen konsert i frankfurt = kamila får inte träffa sina fina tyska vänner. visst äre härlit?



Så nu, allt blir som vanligt, man sitter här på kvällen, och lär sitta tills det gryr dagen där på.
Jag lyssnar på dåliga ballader, om och om igen, gråter tills huden på kinderna vill förlja med tårarna och rinna av. Sedan gråter jag lite till.
Sitter och funderar över om jag kasnke borde ta den glasflaska som står brevid mig, med lite vanlij-mjölk i, och slå den i skallen.. det borde väll va effektivt? o det blir ju en härlig rosa färg i blanding av mjölken, o det kommer dofta härlig vanilj?
Det låter ju juvligt!

Undra om det gör ont?
inte så farligt kanske?
Slå den över knäskålarna borde ju göra mer ont eller?

men vem bryr sig?

Jag fattar inte ens varför jag bloggar, vem fan ska läsa detta.

En misserabel brud, som sitter för sig själv och skriver, bara för att hon är så sorglig så hon kanppt har någon hon vågar prata med.
Hon vågar aldrig visa sig själv, hon vågar aldrig släppa någon mänslig in på livet, de kanske gör ännu mer sår?
Jag kan inte tappa mer blod, jag blöder redan konstant.

orkar inte..

Imorgon lär nog bli den första gången sedan lågstadiet som jag skolkar..  känns väll bra..
men jag pallar inte..
vara glad och energist på en trevlig gympa lektion.. sitter häldre hemma, lyssnar på balladr på repeat, dricker indian spice te, äter flingor till alla mål på dagen, och skriker tills grannen bankar i väggen.

Kanske pallrar upp på lustigkulle, där kan man skrika ifred..

Tänk vad fridfullt att bara gå några steg för långt ut på kanten, råka halka och bara singla till marken, lungt och tilla.
Och ligga kvar i mossan mellan stenarna, livlös...



They say i look fine, but if walls could talk, they'd tell you all about how much i break apart...