Lustigkulle by night.

Väldigt mycket cirklade runt i mitt huvud igår kväll.
Jag  fick reda på mycket, som skrämmer mig.
Folk jag tycker om, Jag älskar, Mår sjukt dåligt.
Det får mig att bli orolig, och må dåligt jag med.

Jag behövde ett break.
Få tänka ifred.
Det var fint väder.
Helt stjänklar himmel, Månen lyste starkt, Det var mörkt.

Så, Drog mig upp i skogen, missade stigen till en början.
Började tveka på om det var en vidare bra ide att valsa ut själv i en bäcksvart skog kl 8 på kvällen?

Men hittade stigen tillsist, och började gå uppåt.

Kom upp till Lustigkulle, mitt favorit berg, my favorite place on earth.
Jag blev slagen direkt av hur jävla vackert det var.
Jag satte mig på kanten och bara satt.
Tittade ut över stan.
Lilla åby, med bara lyset från husen, och Norrköping ordentliget upplyst, rådhuset långtbort vid horrisonten.

Jag filosoferade lite för mig själv.
Tänkte på saker och ting.
Val som jag gjort, som kan ha ändat hela mitt liv?
Val jag ångrar.
Personerna runt omkring mig.

Jag har aldrig varit så lugn som då.. Det var underbart.

Well, satt för mig själv, lyssnade på musik som berör mig, skickade lite sms till personer jag tycker om.
Funderade över vad jag ville göra, göra av mig själv.
Grät lite, som alltid då jag är själv, går inte att komma undan.

Men jag har bestämt mig iaf, jag vill bli bättre, Jag vill må bra.
Jag vill leva.

Snälla säg att du vill det med?
Jag klarar inte av att mista dig,

" I'm too involved now,
If you jump i jump "

Om det bara fanns ett sätt för dig att komma hit,
För mig att träffa dig.
I need to hug ya.

Well. Saker jag tänkte på..

Men,
Jag ska upp dit igen ikväll.
Det är min frizon, där mår jag bra.
Där uppe når de inte mig.
Mina demoner kommer inte upp för klippväggen.

Där är jag mig själv, där är det jag som tänker, inte någon/något annat.
Fridfullt.
Där skulle man bygga en liten stuga, där jag kunde bo.
well, det är helt omöjligt, det är ett berg, ett litet berg.
Men ändå, det skulle vara drömmen!

Jag skulle vilja att du och du skulle få se hur underbart det är där uppe, hur bra man mår.

Halva vägen till himmelriket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0