Kamila

Att sakna någon, några, många.
Bara sakna. Det är det värsta som finns.
Att sakna och inte veta när, inte äns om man kommer att få träffa dem/den igen.
Känslan som skrämmer, jagar, skriker, gråter, hotar - innanför pannbenet...
Det går knappt att leva med.
Tanken på att man kanske, någon gång kommer att få återses, det lilla hoppet håller en kvar.
Vad vore man annars?
Ett ännu större vrak...?

,,So now I scream
And hope it's a dream
It's hard just to breathe
When we say goodbye
Scream
It's not what it seem
I still can't believe
That we've said goodbye"


Jag ska få träffa en av de saknade igen. Det är det jag lever för nu.
När vänskap får förenas på nytt, och minnen får blomstra, och nya byggas.
Ann-Christin kommer hit!
Hon åker hit från Tyskland för att träffa Mig och Matilda.
Man känner sig värdefull.
Vänskap är vackert.


Men när ens kärlek är så långt borta?
Det är då det svider, det river i bröstet, och blöder i tårkanalerna.
Jag vill kunna glädjas av det jag får.
Men istället sörjer jag det jag inte kan nå.
Självklart.
Den negativa människan.

Jag vill inte ha sommarlov.
Jag mår oftast dåligt då.
Man har för mycket tid till att tänka.
För mycket tid till sig själv.
I skolan omringas man av stabila själar, vackra människor.
Vissa man pratar konstant med, och vissa man mår bra av att bara fälla blicken på.

Varför vill livet alltid bara bli ett "right on time" tåglast ågest?
Jag är bara människa.
Jag pallar inte.


Jag ligger hela nätterna och bliger upp i taket..
Extremt utmattad och trött, men jag kan inte sova.
Jag har min största nalle i sängen, brevid mig. Jag klarar inte att ligga där själv. Jag kramar den och låtsas att det är någon annan, en människa, hon, han.

"I wanna sleep but there are nightmares when I try
The birds are circling, I know the reasons why
Maybe a sad song some time will make you remember me,,

Hela nätterna, Scream - Kill Hannah, på repeat.
Det vackraste mina öron fått känna på..
Jag ligger och fantiserar,
analyserar texen.
Gråter,
Känner mig träffad...

,, Somehow I feel that it's my destiny to fall''

Jag saknar deras fantastiska ögon.
Alla deras ögon!
Som djupa hav man druknar i.
En lång tids ögonkontakt, i ett dyngsurt tält.
Vi sitter tätt ihop. Du ser in i mina ögon och ler.
Jag vill stanna för alltid.
Jag är dydngsur, fryer, och är hungrig. Det spelar ingen roll.
Dina ögon!

Nu är jag ensam...

,,I carved your name into my arm so I would remember you''