Kamila

sofias fråga; "men varför följde du inte med oss då?? det var as kul!"
svar:
jag har ingen ork längre..
nästan inget ser jag som roligt, jag kan dricka flera liter alkohol, och fortfarande vara låst till att bara sitta i ett hörn..

allt jag gr för mig till baka till tyskland.. inte för att det är negativt..
Där ifrån finns mina äbsta minnen.
Det var en sak jag kommer att sitta, med ett barn barn på varje knä, och berätta för som om.
Om det nog blir så mycket av mig i livet....

Ändå gången jag trivs, är hemma.
Hemma med min pappa, bara ta det lugnt, eller åka på nån utflyckt..
Då pallar jag att leva.
Det är lättsamt, och det trar inte upp smärtsamma sakar.
Bara jag och pappa som sitter under en varsin filt på altanen och leker ordlekar efter en DUNDER fika på Farmors bullar. Det är då livet är enkelt!
Min Pappa är bäst..

Är jag sorgling?
Jag är i princip 18 år. Tjej, inte aldeles för ful, ganska skojjig ibland, och, eh ja jag är 18 år..
Jag borde inte fira midsommar med en dag på löfstad, och en kväll med grillat kött, och mys med min far?
Men om jag säjer att det var en mysigaste, enklaste midsommar jag haft?

Jag saknar mina underbara tyskar.
Jag har nog tjatat nog om det. Men de gjorde mig hel....

Och jag saknar Tessi!
hon är i stockholm nu. Jag vill ha henne här!
bara här hos mig! för mig själv..
bara krama henne, och känna hennes värme brevid mig då jag ska sova om natten..
men nej.. Hon är där.. jag är här...
Dessutom börjar jag jobba på måndag..
Min friet är över...
Vissta man tjänar lite pengar..
Men det kommer man ju ägna hela sitt liv åt sedan? varför skynda på det? varför inte bara leva den sommar man fyller 18?
Men nej. Ja hade velat det. Men min mamma är lite halft crazy över det faktum att jag MÅSTE MÅSTE MÅSTE ha ett jobb!
varje vår bråkar vi om det flera gånger i veckan. Om att jag är för lat, och inte ens försöker få ett jobb.

Men om jag inte vill??

Och btw är det inte så jävla lätt...
Och när jag väl får ett är hon överlycklig, och jätte stolt över sin lilla duktiga dotter..
Inget  elakt om min mamma.
Jag älskar henne, men hon har blivit så hård, på nått sett.
Hon är världens gulligaste, men när det kommer till pengar, och vissa av mina intressen är hon anorlunda..
Hon har förändrats.. varför vet jag inte..
Hon blir sur om jag köper nått som i hennes ögon är för dyrt och onödigt?
Men att sitta på ett fik behöver inte betyda att mna bara käkar upp masa dyra gosaker! Man är troligtvis där med många människor.. Man har troligtvis sjukt trevligt... och man trivs..
simple as that...
Det är nog inte mamma jag har nått emot egentligen, det är inte hon som jag stör mig på...
Det är den andra.. hmm...
Han klagar på mig varje dag. Spanar över allt jag gör som en jävla hög.. Det är som att på på ett 24h övervakat fängelse...

Jag kanske inte vill vara den där duktiga flickan!?
Visst,
Jag är den duktiga flickan..
Jag är alltid Trevligt mot alla äldre, och grannar.. Åbys Tanskter pratar gott om mig..
Jag lagar alltid mat hos pappa. Mycket sällan hos mamma dock.. Men man får ingen lust där..
Man gör massa saker, känner sig duktig, hänger tvätt, plockar i och ur diskmaskinen, Vattnar, Damsuger, Ger fågeln mat. Man gör allt det där... Då hoppas man väll ändå på ett litet, "tack camill vad snällt" av mamma får jag ett.
Men han bara anmärker på det man inte gjort, att jag hade kunnat torka av bänken också då jag ändå diskade.. Jag hade kunnat damsuga hela huset och inte bara övervåningen..
--Man tröttnar tillsist. Man blir till en seg potatis framför datorn varje minut man är hemma. Man framstår som den otacksamma, dreggiga, oupfostrade, värdelösa tonnåring som man alltd fårr förstått för sig att man är..
Tack..?
Det är bara så jag känner mig helt enkelt..

Jag kanske inte alls vill vara sådär duktig.. alltid
Jag kanske vill ut, festa, supa mig sjukt jävla full utan att vara rädd över deras komentarer. Kunna leva på min ungdom lite. va fan?
Kunna göra det jag känner för?
Därför tycker jag om att vara i tyskland... Där finns ingen hök..
Han flyger över ett helt annat land..
Jag får vara ifred, göra det jag vill. Leva för sekunden..= Det jag är bäst på....
Varför kan det inte alltid vara så simpelt?

Det är där historien delar sig.. Varannan vecka vill jag göra allt för att komma bort, umgås med folk, vara lös.
Den andra vecka stannar jag gärna hemma, och bara tar det lugt..
Förut var det det sitnämnda varje vecka... Men som sagt saker har ändrat sig..
varannavecka har vi inte alls nån familjemys.. Ändå gången vi är tillsammans är då vi äter?
Resten av tiden är jag själv.
Min bröder nån helt annan stanns.. Mamma och hennes man liggandes i deras sängar och glor på TV.
Även om vi ska se samma program, så gör jag det själv i källarn, o de i sitt rum..
Jävla prylar...

Nu får jag min familj att framstå som scum!
det är dom inte. Men jag pallar bara inte vissa saker!

Godnatt på nytt...
Jag har drömt om samma person, samma Tjej flera nätter i rad.. Jag knyter mig mer och mer fast i henne..
hon är som allt borde vaa, simpelt..
Hon gör allt så litet, men ändå är det så stort..
När hon ler, läpparna rör inte mycket på sig, men hennes ögon strålar....
Hon ger mig Liv...