Oj vad jag vill, men aldrig jag får.
Just nu är jag så sjukt tom.
Jag är så ledsen och orolig för Bill så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det finns ingen utväg.
Jag bara skakar, och fäller en tår i taget.
Va fan ska jag göra?
Jag saknar redan alla snälla fans.
Mest saknar jag den tjej jag knappt närde känna.
Sista dagen fick jag en kram, flera kramar, o pratade lite med henne.
Men hela tiden vi var där, + då vi var i essen, spanade jag järnet på henne.
Hon är så jävla heiss. (het). Hon är en av de få som får mig lugn då de är nära.
Krama henne, gråta i hennes armar. det var lixom anorlunda.
Vi kramades och grät, det var så hemsk, men samtidigt så fint.
Fy fan, varför är jag alltid lika dan?
Spetsar in mig på den helt omöjliga.
Fan Nathalie, hon var nån speciell. Hon var Den
Helvete. Jag är Kär i Henne..
Problem.
Hon är tysk
Jag känner henne inte väl
Hon kan inget annat än tyska
Alla vill vi ha henne
Hon är en Hon (jag det är ett problem, iaf för mig.)
Hon gör alla som kallar sig hetsrosexuella till Bisexuella.
Hon är svaret på varför jag kallar mig bi.(Ja, Jag var Bi innan jag träffade henne.)
Men nu. Det är inte ofta man känner så här för en enskild individ.
Hon är så vacker.
Jag vill ha henne här, vid min sida.
Hon sitter säkert och gråter nu.
Som så många andra.
Jag vill hålla om henne, jag vill hålla hennes hand.
Jag vill gråta med henne.
Jag vill sova vid hennes sida inatt.
Jag vill pussa henne och säja godnatt.
Oj vad jag vill, men aldrig jag får.
Jag börjar vänja mig.
"And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now..
..And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am.."
Jag är så ledsen och orolig för Bill så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det finns ingen utväg.
Jag bara skakar, och fäller en tår i taget.
Va fan ska jag göra?
Jag saknar redan alla snälla fans.
Mest saknar jag den tjej jag knappt närde känna.
Sista dagen fick jag en kram, flera kramar, o pratade lite med henne.
Men hela tiden vi var där, + då vi var i essen, spanade jag järnet på henne.
Hon är så jävla heiss. (het). Hon är en av de få som får mig lugn då de är nära.
Krama henne, gråta i hennes armar. det var lixom anorlunda.
Vi kramades och grät, det var så hemsk, men samtidigt så fint.
Fy fan, varför är jag alltid lika dan?
Spetsar in mig på den helt omöjliga.
Fan Nathalie, hon var nån speciell. Hon var Den
Helvete. Jag är Kär i Henne..
Problem.
Hon är tysk
Jag känner henne inte väl
Hon kan inget annat än tyska
Alla vill vi ha henne
Hon är en Hon (jag det är ett problem, iaf för mig.)
Hon gör alla som kallar sig hetsrosexuella till Bisexuella.
Hon är svaret på varför jag kallar mig bi.(Ja, Jag var Bi innan jag träffade henne.)
Men nu. Det är inte ofta man känner så här för en enskild individ.
Hon är så vacker.
Jag vill ha henne här, vid min sida.
Hon sitter säkert och gråter nu.
Som så många andra.
Jag vill hålla om henne, jag vill hålla hennes hand.
Jag vill gråta med henne.
Jag vill sova vid hennes sida inatt.
Jag vill pussa henne och säja godnatt.
Oj vad jag vill, men aldrig jag får.
Jag börjar vänja mig.
"Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone"
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone"
"And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now..
..And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am.."
Jag gråter, oven and over again.
Vad ska jag göra åt saken?
Jag klarar inte av sånt här
Sak på sak går imot mig.
Sak på sak får mig mer och mer nedtryckt.
Med varje ny motgång blir det klarare hur fel jag är, hur överflödig jag är.
Jag hade en sak jag fick ha.
Jag hade musiken,
jag hade Tokio Hotel,
Jag hade möjligheten att få se dem, få träffa dom, och få njuta av den frihet de ger mig.
De ger mig hopp.
Ska nu även det tas ifrån mig?
Det lilla som höll mig kvar stående,
Det lilla lilla stöd jag hade,
ska det dras bort?
Jag ska falla till marken.
Jag blir kär;
Men varför väljer jag fel?
Men denna gången,
Denna gången är allt rätt.
Allt är så rätt det kan bli.
Men ändå sätter de galler ivägen.
Jag skriker, jag gråter, jag river, jag slåss.
Men jag får inte komma fram.
Man kanske borde sluta andas?.
Vad ska jag göra åt saken?
Jag klarar inte av sånt här
Sak på sak går imot mig.
Sak på sak får mig mer och mer nedtryckt.
Med varje ny motgång blir det klarare hur fel jag är, hur överflödig jag är.
Jag hade en sak jag fick ha.
Jag hade musiken,
jag hade Tokio Hotel,
Jag hade möjligheten att få se dem, få träffa dom, och få njuta av den frihet de ger mig.
De ger mig hopp.
Ska nu även det tas ifrån mig?
Det lilla som höll mig kvar stående,
Det lilla lilla stöd jag hade,
ska det dras bort?
Jag ska falla till marken.
Jag blir kär;
Men varför väljer jag fel?
Men denna gången,
Denna gången är allt rätt.
Allt är så rätt det kan bli.
Men ändå sätter de galler ivägen.
Jag skriker, jag gråter, jag river, jag slåss.
Men jag får inte komma fram.
Man kanske borde sluta andas?.
Kommentarer
Postat av: Melanie :)
Du minns ju vad hon heter! Ge inte upp, försök hitta henne, googla - prata med någon av tyskarna om de vet något om henne? :) Man ska aldrig säga aldrig! Kämpa på! :) Kramar!
Trackback
