Tyskland, Dortmund
Det var lördag, det var den 22/3, det var Kamila Matilda o Paula, på ett flygpaln till tyskland.
Det var en flygplats, massa krångel, och tåg till düsseldorf.
På detta tåget var det en hottness kille.. vi spanade mindre diskret.
Well, ett till tåg, massa strul.
Fan, på tillbaka vägen, -vi tar en taxi!
Vi komm till Dortmund centralstation.. Taci mot westfallenhalle
Vi virrade, men hittade sedan några med väskor att följa efter.
Inne i hallen, yä första personerna som inte var tyska där.
Vi skrev in oss, fick nummer och grejer, bra nummer, 130 hade jag.
Allt var helt topp!
asbra organiserat.
Vi fick tillome köa inomhus! Fatta det var fixat en hall, så alla tältade innomhus. Det vans toa o rinnande vatten + el. allt var underbart
tyskarna flög på oss, pratade järnet, va så jävla trevliga! Jag älskar dom!
Vi satte upp tält och liknade. Det blev kväll, prat och vi såg många trevliga o typ heta tyskar.
Oj fan, "knarkarn"s biljett var stulen. Vanni, vi kallar henne för knarkarn, då hon ser ut som en.
Aja hennes tickets var stulna, o hon är grymt leskig, hon typ vrålade, letade igenom alla tält, vi gick och la oss, som ett förök att rymma lite.
Det blev morgon och söndag 23/3
Det visade sig att vannis biljetter var tagna av hennes kompisar, de var trötta på att hon jämt stod på ett visst ställe, så de hade slängt dem.
De 3 blev utkastade o strukna från listan.
aja.
Vi hade fett mys dag, typ gick till hotellet, var aslångt bort, bokade nytt hotel och så.
åt o grejjade .
Mysigaste kvällen ever..
Haha, jsut vid vårt tält, skädde lite twincest..
Jessie (tom-lookalike) hamnade lite fint sittandes på Nathalie (Bill look.alike)
Det var grymt hottness.
jag fotade järnet, bilder kommer.
Vi typ blev flumm, lärde några tyskar att göra en "snake" kul. o dansade lite.. vi började knäpp-dansa, o jessie hängde på, det var grymt sött..
Hon är grymt söt.
Sedan lärde vi tyskarna huvud axlar knä o tä på svenka. Det var mys, vi lärde oss nått med, o de visade jump-steps, nå konstigt kul.. sedan stod vi en en klump o gjorde nått.
Så kom Nathalie, hon kröp under allas ben och kom upp i mitten o bah, HAHA! det var grymt sött..
hon hade tydligen gjort så i essen, o hamnat längst fram på konserten.
O vad jag diggar henne!
Sedan typ snodde vi in Jessie i toa-papper, det finns mycket att göra då man itne har nått att göra.
Time to sleep.
Måndag 34/3
Idag skulle det komma fler svenskar, vi var inte så pepp på det, men ändå, kul.
Vi gjorde det vanliga pratade med tyskar, och hade det mys, plattade håret och liknande, för o få toden att gå.
Så kom svenskarna, det var trevliga dom med.
Vi typ trog och år pizza. An-christine (vår älskade ny-fundna vänn) o några till tyskar, o så mirre, sarah o vi 3.
Tillbax till hallen.
Denna kvällen hände lite mkt.
ett psp var stulet, några biljetter var stula, o shitt. men allt typ löste sig.
Vi typ hade kul.
Sedan dags o sova.
Det var nu BOMBEN KOM!
skulle just somna, då vi blir utdragna ut tältet.
Alla samlades i mitten.
Här fick vi info om att bill var sämre än vad alla trodde, och att det är sjukt stor risk att konserten skulle bli inställd.
Alla tyskar, typ levde på som vanligt, de flästa iaf.
Vi svenskar typ dog.
Vi satte oss i en ring, lyssnade på th-balander, höll varandras händer och typ bad till alla högre maketer att saker och ting ksulle bli bra.
Vi typ grät allihop, satt där och var almänt sad.
tyskar kom fram och tröstade oss.
Här hände nått kompisk.
En kille, som Matilda o Paula, kallade för mitt ragg. Det gjorde de förr att han verkade as tänd på mig, o typ hela tiden satte sig vid mig, han kunde typ ingen engelska, och var typ jätte ful.
Iaf, han kom o kramade mig och tröstade.
Det var scarry,
jag tittade upp, såg att det var han, tittade ned, o grät ännu mer. fan.
sa till paula " ö paula, mitt ragg, så var det bekräftat" vi typ små skrattade mellan tårarna, så kom en tysk tjej till sidan om mig, o jag var räddad.
Jag var fett depp..
Vi blev tillsagda att gå och sova.
Tisdag 25/3
Denna dagen kommer jag minnas som den dagen då jag grät mest i hela mitt liv.
morgonen kl 7 blev vi uppdragna, och alla samlades o klump igen.
Vi fick info om att bill hade cystor (hur det nu stavas) på stämbanden, och var tvungen att opereras inom 8 dagar, och sedan vila i 2 månader.
Alla konserter fram till Juli var inställda.
Alla bröt ihop.
Jag har aldrig varit med om så många gråtande människor på ett och sama ställe.
Vi typ var helt förstörda. Hela denna dagen bestod bara av tårar och uttrycket "fan".
Det var nog det västa momentet i mitt liv.
Alla grät, inte nödvändigtvis för att konserten var inställd, utan för att bill var så pass sjuk.
Skulle han nånsin kunna sjunga igen? Skulle han låta som Bill efter operationen?
Hell..
Jessie bröt ihop totalt. det var riktigt hämskt, vi satt och tröstade henne. Alla bara grät.
Alla var rödgråtna.
Nathalie sprang på sitt söta sett, med tårar i hela ansiket och var helt förkrossad.
Tv o tidningar kom dit, fotade oss som bara tjöt, och som packade ihop igen.
Det var två floder av tårar, en då vi först fick infon.
Och så en då vi skulle gå.
Sörst skulle Ann-Christine gå. Vi kom så sjukt nära henne. vi bara kramade henne, och sa hej då. Hon grät då hon såg oss o då vi sa hej då.
Hon sa hur mycket on tyckte om oss, och att ingen varit så snäll mot henne som vi..
Fy fan, vad känslosamt, hon =underbar!
Sedan skulle typ vi går..
VI kramade typ alla, dom vi pratat massa med o dom vi pratat mindre med.
Ju då vi kramade alla kom Nathalie med. och jag blev lite små glad att jag fick krama henne hej-då.
Fan vad vi grät..
Sedan skulle vi gå.
Men det gick inte.
Vi kramade alla en gång till.
En gång till Nathalie, ännu mer tårar.
Dom bah "vi ses i frankfurt?"
och vi bah självklart, vi måste fan dit.. Det sken upp lite faktiskt. I allt det sorgsna fast nått glatt, att vi faktsikt skulle få träffa varandra igen, i sommar.
Det blir en ersättningskonsert för denna i dortmund, som kommer vara i frankfurt i augusti. Det är lite bra, då får jag se dem och där får jag träffa alla underbara tyskar igen.
Aja vi lämnade hallen, och tog taxi till dortmundflygplats, köpte flyg hem, som gick nästa dag, fixade hotel för den natten, o gick dit.
åt mat, o grät i mängder, filmade tv där vi var med. Och grät lite till.
Fy fan vad hämskt det var.
Vi tröst åt och hade oss..
26/3 onsdag,
frukost på mc donalds, köpa bild på lidl, där vi var med. Gå till flygplatsen..
Fan flyga hem
7 dar för tidigt
Det kändes så fel, så terrible.
Väl på flyget, bröt vi ihop igen.
Jag var helt tom, slut på tårar och allt, bara almänt ledsen, men kunde inte gråta, jag skakade istället.
Paula stor grät. Hela vägen då vi lyfte höll vi varandras händer, grät, var ledsna, vi ville inte lämna tyskland.
Lyssnade på musik hela vägen, skakade hela vägen. Ville bara att planet skulle störta.
Kom hem, pappa hämtade oss på arlanda. där försvan deppen för ett tag.
Jag kom sedan hem.
Där var slutet på denna resa med sjukt mycket blandade känslor.
JAg är glad att jag åkte, att jag träffade lalla jag träffade.
MEn också grymt depp att bill är så dålig i halsen som han här.
PEngarna- skit samma, de kan man skaffa igen, bill sin gud, det finns bara en bill för fan.
Jag kommer sakna alla tyska fans nått enormt. ändå hade jag ju 3 helt underbara dagar, och en väldigt tårfylld mäcktig dag i tyskland. overall är jag lycklig att jag åkte. MEn ledsen att allt är som det är.
Det var en flygplats, massa krångel, och tåg till düsseldorf.
På detta tåget var det en hottness kille.. vi spanade mindre diskret.
Well, ett till tåg, massa strul.
Fan, på tillbaka vägen, -vi tar en taxi!
Vi komm till Dortmund centralstation.. Taci mot westfallenhalle
Vi virrade, men hittade sedan några med väskor att följa efter.
Inne i hallen, yä första personerna som inte var tyska där.
Vi skrev in oss, fick nummer och grejer, bra nummer, 130 hade jag.
Allt var helt topp!
asbra organiserat.
Vi fick tillome köa inomhus! Fatta det var fixat en hall, så alla tältade innomhus. Det vans toa o rinnande vatten + el. allt var underbart
tyskarna flög på oss, pratade järnet, va så jävla trevliga! Jag älskar dom!
Vi satte upp tält och liknade. Det blev kväll, prat och vi såg många trevliga o typ heta tyskar.
Oj fan, "knarkarn"s biljett var stulen. Vanni, vi kallar henne för knarkarn, då hon ser ut som en.
Aja hennes tickets var stulna, o hon är grymt leskig, hon typ vrålade, letade igenom alla tält, vi gick och la oss, som ett förök att rymma lite.
Det blev morgon och söndag 23/3
Det visade sig att vannis biljetter var tagna av hennes kompisar, de var trötta på att hon jämt stod på ett visst ställe, så de hade slängt dem.
De 3 blev utkastade o strukna från listan.
aja.
Vi hade fett mys dag, typ gick till hotellet, var aslångt bort, bokade nytt hotel och så.
åt o grejjade .
Mysigaste kvällen ever..
Haha, jsut vid vårt tält, skädde lite twincest..
Jessie (tom-lookalike) hamnade lite fint sittandes på Nathalie (Bill look.alike)
Det var grymt hottness.
jag fotade järnet, bilder kommer.
Vi typ blev flumm, lärde några tyskar att göra en "snake" kul. o dansade lite.. vi började knäpp-dansa, o jessie hängde på, det var grymt sött..
Hon är grymt söt.
Sedan lärde vi tyskarna huvud axlar knä o tä på svenka. Det var mys, vi lärde oss nått med, o de visade jump-steps, nå konstigt kul.. sedan stod vi en en klump o gjorde nått.
Så kom Nathalie, hon kröp under allas ben och kom upp i mitten o bah, HAHA! det var grymt sött..
hon hade tydligen gjort så i essen, o hamnat längst fram på konserten.
O vad jag diggar henne!
Sedan typ snodde vi in Jessie i toa-papper, det finns mycket att göra då man itne har nått att göra.
Time to sleep.
Måndag 34/3
Idag skulle det komma fler svenskar, vi var inte så pepp på det, men ändå, kul.
Vi gjorde det vanliga pratade med tyskar, och hade det mys, plattade håret och liknande, för o få toden att gå.
Så kom svenskarna, det var trevliga dom med.
Vi typ trog och år pizza. An-christine (vår älskade ny-fundna vänn) o några till tyskar, o så mirre, sarah o vi 3.
Tillbax till hallen.
Denna kvällen hände lite mkt.
ett psp var stulet, några biljetter var stula, o shitt. men allt typ löste sig.
Vi typ hade kul.
Sedan dags o sova.
Det var nu BOMBEN KOM!
skulle just somna, då vi blir utdragna ut tältet.
Alla samlades i mitten.
Här fick vi info om att bill var sämre än vad alla trodde, och att det är sjukt stor risk att konserten skulle bli inställd.
Alla tyskar, typ levde på som vanligt, de flästa iaf.
Vi svenskar typ dog.
Vi satte oss i en ring, lyssnade på th-balander, höll varandras händer och typ bad till alla högre maketer att saker och ting ksulle bli bra.
Vi typ grät allihop, satt där och var almänt sad.
tyskar kom fram och tröstade oss.
Här hände nått kompisk.
En kille, som Matilda o Paula, kallade för mitt ragg. Det gjorde de förr att han verkade as tänd på mig, o typ hela tiden satte sig vid mig, han kunde typ ingen engelska, och var typ jätte ful.
Iaf, han kom o kramade mig och tröstade.
Det var scarry,
jag tittade upp, såg att det var han, tittade ned, o grät ännu mer. fan.
sa till paula " ö paula, mitt ragg, så var det bekräftat" vi typ små skrattade mellan tårarna, så kom en tysk tjej till sidan om mig, o jag var räddad.
Jag var fett depp..
Vi blev tillsagda att gå och sova.
Tisdag 25/3
Denna dagen kommer jag minnas som den dagen då jag grät mest i hela mitt liv.
morgonen kl 7 blev vi uppdragna, och alla samlades o klump igen.
Vi fick info om att bill hade cystor (hur det nu stavas) på stämbanden, och var tvungen att opereras inom 8 dagar, och sedan vila i 2 månader.
Alla konserter fram till Juli var inställda.
Alla bröt ihop.
Jag har aldrig varit med om så många gråtande människor på ett och sama ställe.
Vi typ var helt förstörda. Hela denna dagen bestod bara av tårar och uttrycket "fan".
Det var nog det västa momentet i mitt liv.
Alla grät, inte nödvändigtvis för att konserten var inställd, utan för att bill var så pass sjuk.
Skulle han nånsin kunna sjunga igen? Skulle han låta som Bill efter operationen?
Hell..
Jessie bröt ihop totalt. det var riktigt hämskt, vi satt och tröstade henne. Alla bara grät.
Alla var rödgråtna.
Nathalie sprang på sitt söta sett, med tårar i hela ansiket och var helt förkrossad.
Tv o tidningar kom dit, fotade oss som bara tjöt, och som packade ihop igen.
Det var två floder av tårar, en då vi först fick infon.
Och så en då vi skulle gå.
Sörst skulle Ann-Christine gå. Vi kom så sjukt nära henne. vi bara kramade henne, och sa hej då. Hon grät då hon såg oss o då vi sa hej då.
Hon sa hur mycket on tyckte om oss, och att ingen varit så snäll mot henne som vi..
Fy fan, vad känslosamt, hon =underbar!
Sedan skulle typ vi går..
VI kramade typ alla, dom vi pratat massa med o dom vi pratat mindre med.
Ju då vi kramade alla kom Nathalie med. och jag blev lite små glad att jag fick krama henne hej-då.
Fan vad vi grät..
Sedan skulle vi gå.
Men det gick inte.
Vi kramade alla en gång till.
En gång till Nathalie, ännu mer tårar.
Dom bah "vi ses i frankfurt?"
och vi bah självklart, vi måste fan dit.. Det sken upp lite faktiskt. I allt det sorgsna fast nått glatt, att vi faktsikt skulle få träffa varandra igen, i sommar.
Det blir en ersättningskonsert för denna i dortmund, som kommer vara i frankfurt i augusti. Det är lite bra, då får jag se dem och där får jag träffa alla underbara tyskar igen.
Aja vi lämnade hallen, och tog taxi till dortmundflygplats, köpte flyg hem, som gick nästa dag, fixade hotel för den natten, o gick dit.
åt mat, o grät i mängder, filmade tv där vi var med. Och grät lite till.
Fy fan vad hämskt det var.
Vi tröst åt och hade oss..
26/3 onsdag,
frukost på mc donalds, köpa bild på lidl, där vi var med. Gå till flygplatsen..
Fan flyga hem
7 dar för tidigt
Det kändes så fel, så terrible.
Väl på flyget, bröt vi ihop igen.
Jag var helt tom, slut på tårar och allt, bara almänt ledsen, men kunde inte gråta, jag skakade istället.
Paula stor grät. Hela vägen då vi lyfte höll vi varandras händer, grät, var ledsna, vi ville inte lämna tyskland.
Lyssnade på musik hela vägen, skakade hela vägen. Ville bara att planet skulle störta.
Kom hem, pappa hämtade oss på arlanda. där försvan deppen för ett tag.
Jag kom sedan hem.
Där var slutet på denna resa med sjukt mycket blandade känslor.
JAg är glad att jag åkte, att jag träffade lalla jag träffade.
MEn också grymt depp att bill är så dålig i halsen som han här.
PEngarna- skit samma, de kan man skaffa igen, bill sin gud, det finns bara en bill för fan.
Jag kommer sakna alla tyska fans nått enormt. ändå hade jag ju 3 helt underbara dagar, och en väldigt tårfylld mäcktig dag i tyskland. overall är jag lycklig att jag åkte. MEn ledsen att allt är som det är.
Kommentarer
Trackback
